Saknar er människor, och allt roligt vi gått igenom!

Idag var det absolut inte min bästa dag, allt gick fel helt enkelt. På morgonen lyckas jag försova mig, ( trodde jag iallafall ) så jag tänkte "helvete dagen börjar dåligt." Jagsprang upp ur sängen och knuffa undan min bror från toan. Jag drar på mig de första kläderna jag ser och rusar in till pappa och frågar om vi inte ska åka. Då vi hade en tid på sjukhuset halv 10. Men nej vi skulle inte åka, så jag tittade på klockan som jag inte hunnit i all stress, och klockan visade bara på 8. Jag hade hur mycket tid som helst. Och nej jag påstår inte att det var bättre än att försova sig på riktigt.. enormt störande..

Och värre blev väl det!

Väl framme på sjukhuset fick vi vänta ganska länge.. vi kom ca 30 minuter innan bestämd tid, plus att läkaren var sen. Väl inne hso läkaren fick jag goda nyheter och en jävligt bra medicin som hon garanterade skulle fungera för mig. Dock måste jag börja knapra p-piller för att få äta medicinen då det var skadligt att bli gravid under användningen av denna. typiskt. Jag som hatar mina p-piller..

 Ännu en dålig nyhet var att medicinen jag skulle få utskriven var så förbaskat dyrt.. och man ska köpa den i omgångar. Att det ska vara så dyrt för att må bra. Men som sagt, voi gör allt för att jag ska känna mig bättre och må bättre både fysiskt och psykiskt, så det var bara att köpa!

Medans vi var på apoteket köpte jag nya hudkrämer och fuktkrämer som man har god använding för.

Vi gick därifrån relativt nöjda, och pappa tyckte det var så skönt att få komma tillbaka till jobbet. Precis utanför parkeringen var det stora snödrivor så det blev ett körfält. Vi kom med rally bilen, pappa saktade ner då han såg en annan bil köra i fullfart mot oss och pappa körde upp i snödrivan, men bilen som mötte oss körde bara på, och vi krockade. Jag vet inte alls hur våran bil ser ut. Men jag såg den andra personens bil, och det var riktiga fina bucklor. Jag anser att det var dne andra bilens fel, de följde inte hastigheten, och de såg att dte var en smalväg. Personen som körde bilen hade sagt att vi körde illa och kunde ha stannat längre bort på vägen, men de kunde ju de också gjort? Jag vet faktist inte vem som kom in i körfältet först.. men jag antar att pappa är rätt sur. Det slutade med att man betalar för sin egna bil.

När jag kommer hem, märker jag att mina nycklar saknas. Underbart! Jag letar igenom överallt, väskan,sminkväskan i apotekspåsen,jackan. Precis överallt. Till och med i garaget konstigt nog. Sen tittade jag in i vardagsrummet och såg mina nycklar ligga på golvet.. jag blev så sur och började planera ett litet enkelt inbrott. Som jag brukade göra som liten. Jag sprang in i garaget och hämtade alla verktyg som såg vassa och hårda ut. Jag gick tillbaksidan, eller rättare sagt jag krälade mig, försökte komma förbi all snö. Fick ett par gratis blåmärken på vägen.. väl framme på altan börjar jag med med mitt inbrott, men jag råkar hamra mig på fingrarna, och det var så kallt och gjorde så förbannat ont.. där slutade dagen för mig, kändes det som. Men senare fick jag tag på några nycklar som fanns hemma hos min mormor, jag kom in och unnade mig kyckling med ris.

Nu har jag inget bättre för mig än att skriva min dag här på bloggen, jag väntar på Rasmus och Pyttipanna och hoppas på en mysig filmkväll :)

Puss